Jag kom precis hem, jobbat och slitit hårt hela dagen trots att jag är lite skadad just nu.
Vem kunde tro att man kunde få allvarlig whiplash skada av en Austin 7 från 1937 som man åkte i under söndagen. Men den har ju trots allt hela otroliga 17 hästkrafter så det kanske inte är så konstigt.
Nåväl, Utanför huset satt min vän med ett glatt leende och vinkade. Vi gick ner till staden som vi hade bestämt, ja hon cyklade och jag sprang bredvid inspirerad av Olympiaden som pågår för fullt. Och likt våra Os-atleter dök jag in på apoteket, behövde starka värktabletter kände jag, speciellt för min nacke men ännu mer speciellt efter den Marathon-löpningen jag precis hade utfört.
Nu kommer jag säkert att bli beroende av tabletter istället.
Det börjar bli mycket på beroende listan känns det som. ;) Men jag passade faktiskt på att köpa lite annan medicin för att äntligen försöka bli av med ett annat läkemedels-beroende jag haft i över två år. Det lät logiskt.
Och nej det är inga veneriska sjukdomar vi pratar om, utan högre upp i näs-området. Bättre sent än aldrig, läkemedelsindustrin kommer dock känna av en ekonomisk svacka nu när jag lägger av.
Sedan passade vi på att fika och fick några mycket gastronomiska smörgåsar.
Och kocken såg väldigt entusiastisk ut över våra exotiska beställningar. En ost och skinkmacka och en ägg macka till min vän blev det om ni nu undrar.
When in Rome, det gäller ju att testa de lokala specialiteterna!
Och När man såg alla armhår som fastnat i pålägget förstår man plötsligt varför det alltid är folktomt på den serveringen. Det är förövrigt minst andra gången som vi är där. Jaja, det som inte dödar en härdar en vet ni väl! De gústibus non est disputandum!
Efteråt var jag ju tvungen att gå in på Hemmakväll och kolla köp-film som jag alltid måste göra. Det var det där med beroende eller hur..
Där hade de Da Vinci kod dvd-boxar för 50 spänn styck. Jag var tvungen att köpa två. Vilken tur att min vän dessutom var vänlig nog att påpeka noggrant för expediten att jag redan hade en innan. Så då var man tvungen att förklara hur man tänker när man köper 3 stycken, Och det är inte alltid så lätt minsann.
Men det finns logik bland allt kaos. Men det går vi inte in på nu.
Sedan var det dags för själva målet av våran lilla utflykt, vi skulle kolla på en lägenhet som var till uthyrning och för allmän visning idag.
Den var väl rätt mysig men eftersom det var en vindsvåning så var det några vansinniga vinklar på snedtaken.
Det var faktiskt inte många kvadratmeter där man kunde stå helt rak så det var oerhörd mycket yta som man helt enkelt inte kunde utnyttja alls.
Och inte så praktiskt eftersom min vän som är rätt lång.
Men vi gick omkring där och tittade en bra stund.
Jag var faktiskt inte speciellt sugen på att lämna lägenheten. Och det berodde inte så mycket på den varma, svettiga gemenskapen man hade utvecklat med de 15 andra personerna i den lilla lägenheten utan det faktum att det verkligen vräkte ner utanför fönstret.
Och trots alla råd och förmaningar hade jag struntat i att ta med mej ett paraply. Live and learn.
Men vi gav oss iväg tillslut för lite regn har ingen dött av. Oerhört mycket regn däremot..
Det blir nog ingen lägenhet för på pappret där man skulle fylla i sina "referenser" skrev hon MITT namn. Men det sista var kanske inte helt sant :)
Vissa händelser i den här historien har överdrivits något för att bli lite mer dramaturgiskt tilltalande. Förutom mina 3 Da Vinci dvd boxar tyvärr.
